En Badprinsessas funderingar…

…det kommer jag göra klockan 12 i dag. En ny smyckesaffär ska öppna i Hageby, en stadsdel utanför centrala Norrköping. Deras annons i morgontidningen lockade med det mest lockande öppningserbjudandet jag någonsin läst.

Klockan 12 bjuder affären på tårta. Någonstans i tårtan är en enstensring i vitguld, med en diamant på 0,20 karat gömd. Värdet låg någonstans runt 8 000 kronor.

Jag har själv jobbat i smyckesaffär. Jag vet hur mycket folk en vanlig mellandagsrea drar. Så att bjuda på tårta där en diamantring ligger gömd någonstans i fyllningen - det kommer att dra så enormt mycket folk. Hoppas att de är medvetna om vad de gjort. Att de förutom att ladda upp med tårtspade även laddat upp med en och annan vakt som innehar rejäla batonger.

Andra bloggar om: vitguld, tårta, diamant och reklamkampanj.

Det pirrar i kroppen när jag några minuter före åtta slår mig ner inne på Louis de Geer för att se Jonas Gardell. I flera månader har jag väntat och sett fram emot det här och ni vet ju hur det kan bli när man längtar efter något, risken finns att man blir besviken.

Jag har sett Gardell live en gång förut. Det var sommaren 1997 i Bollnäs, då han turnerade med showen "I mellanmjölkens land". Det jag minns mest var hans goda publikkontakt och speciellt flörtandet med den manliga delen. Något publiken i Bollnäs såg som speciellt roligt.

Gardell inleder kvällens show som en struttig gråklädd kvinna. En kristen kulturrepresentant från Norrköpings Kommun visar det sig. Hon uppmanar alla i publiken, speciellt männen, att genast lämna lokalen. För den där homofilen vi kommit för att se, han är farlig ska vi veta.

När Gardell senare kommer in som Jonas, börjar han med att lyckönska dem som är så modiga att de vågar sitta på första bänk. Därefter delar han ut orange regnskydd i plast till dem, inte för att det finns något att oroa sig för, bara utifall att. I nästa sekund kommer han kånkandes på två stora röda hinkar, som är fyllda med vatten.

Skratten duggar tätt och publiken är med på hans upptåg. Som när han flörtar med den manliga godingen på rad tre. Eller när han öppnar sin egen lattjo-lajban-låda a`la Brasse Brännström och vill att vi ska låta som djuren som bor i den. Eller när han kastar vatten över oss, eftersom vi inte skrattar tillräckligt högt åt hans skämt. Trots att De Geerhallen är fullsatt, lyckas Gardell skapa en intim stämning. Han skämtar mycket och ofta om sin äkta hälft, om sig själv och inte minst om deras sexuella läggning. För trots att det gått tio år, skrattar Norrköpingspubliken lika högt åt bögskämten, som Bollnäspubliken gjorde. Men skratten klingar mer hjärtligt och folkligt i dag.

Men humor och skratt i all ära. Det starkaste minnet från kvällen är ändå när ljuset dämpas, publiken tystnar och Gardell delar med sig av ett samtal han haft med sin senila mamma. En blek kvinna på ett ålderdomshem som mötte änglarna en gång, men som ändå stannade kvar på jorden, med förklaringen, Nästa gång de kallar följer jag med.

Det är med ett varmt hjärta jag vandrar hem i decembermörkret. Tonerna av den finstämda "Aldrig ska jag sluta älska dig" virvlar fritt i mitt huvud och min kropp pirrar fortfarande.

En debatt har blossat upp i media det senaste dygnet angående diskriminering av rökare.
En konsumaffär på Gotland vägrar anställa folk som röker. Om en arbetsökande svarar berättar att de är rökare vid anställningsintervjun blir det ingen anställning, hur kompetent personen än är i övrigt.

Jag röker inte. Jag tycker inte att det är bra att röka. Men självklart får folk göra som de vill. Men det här handlar inte om mina åsikter om rökning eller rökare. Utan det handlar om det faktum att Coop i Visby inte anställer rökare eftersom de anser att det inte går ihop med deras hälso- och miljöprofil.

När jag såg platschefen säga det i Rapport igår kväll, skapades en naturlig följdfråga i mitt huvud. Tyvärr skapades inte den naturliga följdfrågan i reporterns huvud…

Om det nu är så att Coop i Visby inte anställer rökare på grund av den hälso- och miljöprofil de säger sig ha, hur kan de då med gott samveta fortsätta att sälja tobaksvaror till sina kunder?

Andra bloggar om: rökning, rökare och Coop Visby.

Blev uppringd av ett undersökningsföretag igår kväll. Jag har själv jobbat med telefonintervjuer tidigare, så jag brukar inte tacka nej, även om jag egentligen inte har tid eller lust att svara på deras frågor.

Eftersom jag var mitt uppe i något helt annat och hade en gräslig huvudvärk, uppfattade jag inte namnet på företaget. Det kan ha varit Demoskop eller SKOP eller kanske något helt annat.

Tjejen som ringde berättade att undersökningen skulle ta 10 minuter och handla om makthavare och företag/organisationer i Sverige.

Hon räknade upp en hel del företag och organisationer som jag skulle betygsätta angående ”Hur väl känner du till” och ”Hur stort förtroende har du för”. Därefter räknades ett antal namn upp, de hade höga positioner i de tidigare nämnda företagen och organisationerna. Även de skulle betygsättas på samma sätt.

Tjejen som ringde kände inte själv till företagen eller personerna, det var tydligt. Hon hade stora svårigheter att uttala vissa namn – både när det gällde företagen och personerna.

Fort gick det också. Så jag som skulle sätta betyg, hann inte tänka efter så noga vad frågan egentligen handlade om.

Jag måste därför ifrågasätta trovärdigheten på dessa undersökningar. Hur ofta har vi inte hört på nyheterna ”Trovärdigheten för XX vd för företaget XX har sjunkit kraftigt hos svenska folket”. Eller ”Svenska folkets förtroende för företaget XX har enligt en färsk undersökning ökat kraftigt”.

Nästa gång du ser/hör på nyheterna och får veta vad svenska folket tycker och vad svenska folket tror enligt färska undersökningar, ta det då inte bara med en nypa salt utan kanske två.